Åteljakt - anlägga en åtel (guide)

Publicerad 2013-01-02

  • Åteljakt - anlägga en åtel (guide)
  • Åteljakt - anlägga en åtel (guide)
  • Åteljakt - anlägga en åtel (guide)

Eftersom vi har ett stort sortiment av åtelkameror, foderautomater, kikarsikten med bra skymningsegenskaper och andra produkter väl lämpade för åteljakt tänkte vi att det kan vara på sin plats att även skriva en guide i ämnet.

Åteljakt är en jaktform som blivit allt mer populär bland svenska jägare. Det är en utveckling som framförallt kommit i takt med den växande vildsvinsstammen, men åteljakt lämpar sig även väl för att jaga andra typer av vilt. I den här artikeln tänkte vi bena ut begreppen samt ge en överblick av vad du bör tänka på om du själv ska anlägga en eller flera åtelplatser.

Själva ordet "åtel" beskrivs av wikipedia som "föda för vilt vilket har placerats ut av människor", det är med andra ord inte uteslutande för att bedriva vakjakt som åtel kan användas utan även för att stödutfodra vilt under kalla perioder och liknande.

För att hålla isär begreppen brukar man prata om ”foderplatser” och ”åtelplatser” som i princip är samma sak, med den enda skillnaden är att man inte jagar på foderplatsen. För många typer av vilt är det viktigt att det finns en plats där de kan hitta mat och alltid känna sig trygga, vilket ökar sannolikheten för att viltet stannar på marken. Om man bara upprättar åtelplatser så är risken större att viltet till slut blir stressat och väljer att lämna marken helt och hållet, särskilt om jakttrycket på åtelplatserna är högt.

Var skall åtelplatsen placeras?


Om storleken på marken tillåter kan det vara lämpligt att sätta upp en foderplats i mitten av marken och sedan ett antal åtelplatser på lagom avstånd runt foderplatsen, ca 2-300 meter. När man anlägger en åtel eller foderplats är det också god sed att ta hänsyn till sina jaktgrannar. Det ses exempelvis inte som god jaktsed att anlägga åtelplatser för nära gränsen till närliggande jaktmarker utan att noggrant ha diskuterat det med grannarna och fått deras tillstånd, eftersom det lätt kan uppfattas som att man försöker locka över vilt från grannarnas mark. Jägareförbundet har som riktlinje att åtelplatser aldrig bör anläggas närmare än 200 meter från angränsande mark.

När du planerar hur många åtelplatser du ska anlägga är det med andra ord bra att ta med såväl markens och viltstammens storlek som relationen till dina jaktgrannar med i beräkningarna. Fundera också över det förväntade jakttrycket på varje åtelplats. Det kan vara bättre att anlägga fler åtlar och fördela jakttrycket mellan dem hellre än att ha en eller två åtlar som trycket blir mycket högt på. Ju högre jakttrycket är på en enskild åtel desto större är risken att viltet (särskilt vildsvin som är mycket intelligenta djur) lär sig att undvika platsen och därmed gör den obrukbar efter en tid även om platsen från början varit bra.

Det vanligaste syftet med åtelplatser är ju att jaga efter nattaktiva djur som vildsvin eller räv och andra predatorer. Om så är fallet är det en bra idé att anlägga åteln på en öppen plats. Det gör det möjligt att dra nytta av månskenet på klara nätter samt gör livet som skytt betydligt enklare när det kommer snö som då ger en ljus bakgrund som kontrast till djuren. Om man tänker sig att man istället skulle anlägga en åtel en bit in i en skogskant så kommer det att vara betydligt mer dunkelt och mörkt även på klara kvällar och snön kommer att ligga kvar uppe på trädkronorna, vilket gör det mycket svårt att se djuren genom ett kikarsikte.

Det finns två andra faktorer som talar för att använda en öppen plats som helst inte ens ligger i angränsning till tätare vegetation som granplantager eller liknande, särskilt om det är vildsvin som står på jaktschemat.

1. Skadeskjutna vildsvin kan vara mycket farliga. De tar gärna beteckning i tät vegetation vilket försvårar eftersöket men även kan göra det till en potentiell fara för både hundar och jägare. I det fall olyckan skulle vara framme och ett vildsvin blir skadeskjutet så är det betydligt säkrare om eftersöket kan göras i en öppnare miljö med hyfsat bra sikt.

2. Vildsvin är nattaktiva och tar skydd i tätare områden om dagarna (s.k. daglega) för att sedan vandra runt på markerna i jakt på mat om nätterna. Att störa dem genom att jaga för nära den del av marken som de ser som sitt ”trygga hem” kan öka risken för att viltet blir stressat och i värsta fall väljer att lämna marken helt och hållet.

Om vi radar upp det vi gått igenom hittills blir följande några kriterier för placeringen av en idealisk åtelplats:

- 2-300 meter från foderplatsen, som med fördel kan ligga i mitten av markerna
- Minst 200 meter från angränsade jaktmarker
- Öppen yta för månljus och snötäcke
- Ej för nära tät vegetation som granplanteringar och tät sly
- Ej för nära odlingsmarker, exempelvis åkrar man inte önskar att viltet börjar beta i

Vad ska man lägga ut för foder på åteln?


Vilket foder man ska använda på sin åtel är givetvis en direkt följd av vilken typ av vilt man vill locka till sig. 

För predatorer som räv och liknande är det lämpligt att använda slaktavfall, kött och liknande. Om man använder den typen av foder på åteln kan det vara en god idé att skära upp det i mindre bitar eftersom räven annars gärna tar en saftig köttbit och bär iväg för att äta på ett säkrare ställe. Om maten är fördelad i mindre bitar måste räven stanna längre på åteln och chanserna för att du ska få ett bra skottläge ökar väsentligt.

Vildsvin är allätare precis som tamsvin och kan därför utfodras med allt möjligt. Ett praktiskt och beprövat sätt är att utfodra med vete som grundfoder och majs och ärtor som komplement. Majs är kalasföda för grisar, dock kan det bli dyrt att utfodra enbart med majs i längden. En blandning som rekommenderas av många är 60 % vete, 20 % ärtor och 20 % majs. Fördelen med att fodra med olika typer av spannmål på åteln är att det även kommer annat klövvilt till godo. En annan fördel är att vete, majs och ärtor alla är enkla att använda i foderautomater. Det är ett utmärkt sätt att se till att fodret håller sig färskt länge och att det portioneras ut med jämna mellanrum utan att du behöver besöka åteln.

En enkel foderautomat byggs genom att montera en foderspridare under en tunna som fyllts på med foder. Denna hängs sedan upp i en lämplig anordning vilket håller fodret torrt och ur vägen för oönskade skadedjur. Foderautomaten programmeras sedan för att sprida ut lämplig mängd foder på åteln med jämna intervall, vilket gör det lätt att etablera ett mönster där viltet återkommer och besöker platsen ofta för att äta. Det finns flera jägare som vittnar om att vildsvinen på deras marker lärt sig känna igen ljudet av foderautomaten och gladeligen kommer traskande till åtelplatsen kort efter att maskinen slängt ut dagens ranson.

Det kan också vara lämpligt att anordna platsen på ett sådant sätt att djuren får anstränga sig lite för att hitta maten, vilket gör att de uppehåller sig på platsen längre. Det kan man åstadkomma genom att montera foderautomaten över ett stenröse eller att lägga ut ris under den så att gästerna får jobba lite för att komma åt maten.

Det går också bra att använda överbliven frukt som äpplen, hö, ensilage och liknande som foder. Den typen av foder går självklart inte att använda i en foderspridare, men fungerar utmärkt för både vildsvin, rådjur och hjort. När det kommer till fodervalet är det i slutändan vad du har tillgängligt och din egen fantasi som sätter gränserna.

Det ses dock ofta som olämpligt att utfodra vilt med ”människomat” som bröd, kakor och andra typer av livsmedel som innehåller födoämnen som är onaturliga för vilda djur. Dels för att det lätt ser skräpigt och otrevligt ut i skog och mark, men även för att det finns många som hävdar att det kan ha en negativ inverkan på djurens hälsa. I slutändan är det nästan alltid både billigast och bäst att använda olika typer av naturligt foder.

Det finns många andra ”tips och tricks” med vad som kan användas för att göra åtelplatsen mer tilltalande för viltet. Vildsvin uppskattar ofta om en trädstam eller stubbe penslas med trätjära som de kan skrubba sig mot, vilket är en enkel åtgärd som kan hjälpa till att hålla kvar viltet på åtelplatsen längre. Tänk på att bara pensla den del av trädet/stubben som vetter mot jägarens placering, så håller sig viltet på ”rätt” sida om objektet när det blir skottläge.

Skyttens placering.


Vakjakt vid åtelplats sker av naturliga skäl i princip uteslutande från jakttorn eller någon typ av vakkoja. Eftersom jakten främst bedrivs nattetid under dåliga ljusförhållanden är det olämpligt med allt för långa skjutavstånd, vilket betyder att jägaren inte bör vara placerad mer än ca 40-50 meter från åtelplatsen.

Att kunna komma så nära viltet ställer i sin tur krav på att djuren inte får känna vittring eller på andra sätt upptäcka jägaren. Med andra ord är det lämpligt att komma upp från markplanet, men allra helst att sitta i en tät vakkoja som gör det svårare för doft och ljud att nå viltet. En annan mycket god anledning att bygga en vakkoja är att vakjakt ofta sker nattetid på vintern och kan ta lång tid, vilket gör en välisolerad vakkoja trevlig för dem av oss som inte gillar att frysa.

Om man söker runt lite på nätet finns det gott om beskrivningar och bilder på ambitiösa byggprojekt med vakkojor som är tättslutande, välisolerade, uppvärmda och har olika typer av ”skorstenar” för att leda upp vittringen av jägaren så pass högt upp att den inte stör viltet på åtelplatsen även om vinden skulle ligga på från fel håll. Om man har tid, ork och resurser för ett sådant projekt är det givetvis det allra mest effektiva sättet att bedriva sin vakjakt på.

jägareförbundets hemsida finns även ritningar på enklare jakttorn som också kan vara ett alternativ på åtelplatsen, särskilt om möjligheterna till mer avancerade byggen är begränsade.

När en vakkoja eller jakttorn ska placeras är det bra att tänka på att sätta den på den plats som är enklast för jägaren att nå utan att störa åtelplatsen och gärna i den riktning där vinden är mest gynnsam.

Övriga tips och tankar


Ett trevligt och praktiskt komplement på åtelplatsen kan vara en åtelkamera. Åtelkameran är ett bra sätt att få reda på vilka djur som rör sig på din åtelplats vilket annars kan vara svårt att skatta. Om man har flera åtelplatser är det också ett bra sätt att få en känsla för vilka av platserna som är mest välbesökta. Det finns även åtelkameror som via sms eller mail kan skicka de bilder som tas direkt till din telefon eller e-post, vilket är praktiskt om man inte bor direkt vid jaktmarkerna och har svårt att vittja åtelkamerorna.

När det kommer till själva jakten finns det mycket att säga, men för att hålla den här artikeln på en rimlig längd tänkte vi hålla det kort. Det första är att det är en bra idé att investera i ett kikarsikte med stort ljusintag och rödpunkt. I dunkelt ljus kan det vara mycket svårt att urskilja djur på ett tillräckligt bra sätt för att bara släppa säkra skott och rödpunkten är till stor hjälp då hårkors och andra liknande riktmedel lätt smälter in i den mörka bakgrunden som tecknas av djurets päls.

Vid vildsvinsjakt är det också mycket viktigt att tänka sig för om det kommer ensamma djur eftersom kultingarna ofta kommer fram först när suggan har kollat läget och visar att det är säkert för dem att komma fram. Om du inte är absolut säker på att det är en galt i siktet är det därför en god idé att vara tålmodig och vänta till du känner dig absolut säker på att det verkligen är ett ensamt djur som kommit till platsen.

I butiken hittar du massor av produkter för åteljakt, exempelvis foderspridare, kamouflage, kikarsikten, åtelkameror och annat. Du hittar även ett urval av lämpliga produkter längre ned på den här sidan.

Feedback, frågor och kommentarer på bloggen är varmt välkomna, som vanligt.

Med vänliga hälsningar,
Active Outfit